Regissör och scenograf

Stolthet och fördom har en trogen, stor och extremt insatt ”fan base”, hur har ni förhållit er till det?
MARIKA: Jag har jobbat med så väldigt mycket nyskrivet, vilket jag tycker är roligt, men jag har lite av en skräck för klassiker, det kan bli en bedövande känsla att allting redan är gjort och att allting ska jämföras. Alla har – visar det sig – en ingång till Jane Austen. Älskar eller hatar. Det här är en klassiker med stora bokstäver, men vi har ändå lyckats hålla oss fria i vår lilla värld.

CLARA: Det är också en roman som är så mycket. Det skulle ha varit svårare att göra något som inte hade så många spin-offs och subkulturer. Det är lite av en ”full circle”, där man blir friare igen – allt är redan gjort, så spelplanen blir öppen på nytt.

Vad skulle ni säga om historien och Stolthet och fördoms relevans idag – hur har den åldrats till idag?
CLARA: Det är samhällskritik som Jane Austen gör, med utgångspunkt i psykologiskt trovärdiga personer. Man känner starkt hennes identifikation med Lizzy. Lizzy har det där kritiska som är hennes superkraft men som också stjälper henne. Stolthet och fördom är också en tydlig berättelse om klass. Vi pratade tidigare om Mr Wickham med Fabian som spelar honom, han är ju jättearg på grund av sin klasstillhörighet. Han är fast i den, och detta är förstås även idag högst aktuellt.

Hur ser ni på originalverket efter att ha arbetat med det så intensivt, har det förändrats?
CLARA: Min starkaste insikt är att man vet vilken kraft det här verket har, men man blir ändå överrumplad när man pratar med människor. Det märks på de involverade i projektet, att det här är en bok som påverkar människor. Att den har gjort ett monumentalt intryck och betyder så mycket för så många. Det finns en så stark kärlek till det här verket.

MARIKA: Ja, Jane Austen var en mästare på att hitta det universella. Alla kan hitta något som känns angeläget för just dem. Jag hade samma upplevelse när jag läste boken.

CLARA: Många säger saker som att ”min mormor är så glad att ni gör det här”, det är så angeläget och väcker sådant brett engagemang. Man visste det… men blir ändå tagen.

Det är kostymdrama, kan ni berätta mer om inspirationen till kostymen?

MARIKA: I grunden har vi den tidstypiska korsetten som ger en viss hållning. Korsetten på 1800-talet var mindre krävande, mjukare och snällare än den på 1700-talet. Sedan har vi grundsilhuetten med den upp-puffade bysten, avskuret under bysten och sen den raka skärningen som ju var ”franska revolutionen-mode”, man skulle lite grann befria kroppen, allt skulle vara enkelt, avslappnat och lite nattlinnesmode. Vi har även lagt till mode från vår tid och givit våra klänningar lite mer volym, för det är helt enkelt så tråkigt med de här nattlinnena på scenen. Och jag tycker också på något sätt att systrarna Bennet inte är ”nattlinne-typer”, de ska ju få ta lite plats.

CLARA: Systrarna är lite modernare.

MARIKA: Ja, vi har gjort sådant som vi och modeintresserade idag kan tycka är snyggt helt enkelt! Med lite mer form och kontur, så att man i dans kan se fötter och vrister, att det inte bara blir som stora tält som kommer in. Och sen att håret inte blir så stelt. Det var ju mycket korkskruvslockar och stela frisyrer då. Det har vi har mjukat upp, som de flesta filmerna har gjort också, med lite mer utslaget hår. På killarna är det ganska svårt att modernisera, det är så snyggt med knäbyxor och stövlar. De gick inte att offra.

CLARA: Det gick inte att offra!

Humorn är framträdande i föreställningen. Vad är det som gör att komedi funkar i opera?
CLARA: Humorn ligger ofta i det outtalade, att man säger en sak samtidigt som det pågår någonting annat. Och opera är utformat precis på det sättet, att musiken och texten kan stå emot eller komplettera varandra, och verkligen berätta olika saker.

Vad är det ni tycker är speciellt operan Stolthet och fördom?